Gården festar och husse skäller

Rädda Linjalen har haft en veckas välbehövlig paus och äntrar, om än något trevande, banan igen. Först av allt är det kanske lämpligt med att analysera tiden efter köpstämman.

Överlag har det varit mycket glädje och gemenskap bland hyresgästerna på gården. Inget ont som inte har något gott med sig - det senaste årets minst sagt jobbiga situation har gjort att många på gården lärt känna och börjat prata med varandra. Ombildningsförsöket har fört med sig en sällan skådad gemenskap mellan såväl kultur- som åldersbarriärer. Det hoppas vi att alla kan spinna vidare på och utveckla.

Vem var det som sa att en ombildning skulle öka grannsämjan? I Linjalen är det bättre grannsämja än någonsin - mycket tack vare att vi tillsammans har lyckats stoppa just ombildningen.

Även flertalet av de som varit positiva till en ombildning har respekterat demokratin och accepterat utfallet av ombildningsförsöket med gott humör. Med undantag av ett litet fåtal verkar alla tycka att det är skönt att ombildningsförsöket är över så att vi alla kan gå vidare tillsammans - vilket vi hoppas att alla kan göra så småningom. Att det var en stor majoritet som tackade nej till ombildning kommer säkert att hjälpa till. Resultatet är överväldigande tydligt.

Förra söndagen, den 6 september, fyllde kvarteret 40 år - och det resulterade i en kvartersfest av sällan skådade mått. Samlade styrkor i kvarteret hade lagat mat så det stod härliga till. Det var ponnyridning, positivhalare och loppis. Staffan Hellstrand, Sanna Carlstedt och Finn Zetterholm gjorde lysande konserter som passade såväl unga som gamla, och det kändes verkligen som att helas kvarteret kunde samlas, plocka det positiva som sprungit ur omvandlingsförsöket och stryka ett streck över det negativa. Tack för det allihop.

Nu är vi ett kvarter där hyresgästerna har sagt sitt, och det märks. Den som absolut vill byta boendeform är fortfarande fri att göra det, men befolkningen i Linjalen har valt att fortsätta vara hyresgäster.

Egentligen ska man inte behöva analysera negativa ting, men det är tyvärr nödvändigt. På Brf Linjalens blogg härskar fortfarande bitterheten bland ett fåtal inläggsmakare. Det kan vi förstå, men att Markus som ansvarar för bloggen släpper in kommentarer med så låg nivå som den senaste tiden är anmärkningsvärt. Rädda Linjalen blir anklagade och beskyllda för än det ena och än det andra. Fotknölslåga inlägg från någon som påstår sig vara jag släpps glatt in av Markus, och allt annat än anklagelser mot Rädda Linjalen lyser med sin frånvaro.

Jag vet inte om Brf's bloggansvarige, Markus, är bitter för att han inte fick möjlighet att flytta in, ombilda, sälja och dra - men det känns nästan så. Nu får man ju inte yttra fakta om Brf Linjalens styrelses förehavanden utan att bli beskylld för personliga påhopp, men faktum är att när Markus skrev sitt första blogginlägg var han nyinflyttad och hade bara bott i Linjalen i fem dagar(!).

Att det inte riktigt gått på det sätt som Markus och flera av de mest högljudda ombildningsförespråkarna hoppats på är uppenbart. Men att hitta en blivande bostadsrätt mot en hyreslägenhet i Linjalen lär inte bli så svårt under de närmsta månaderna. Det är ingen brist på folk från andra ombildningar som gärna flyttar hit.

Vi i Rädda Linjalen har naturligtvis fått utstå andra anonyma förök till hämnd. Själv har jag blivit anmäld till Stockholmshem för att ha gjort i ordning min balkong(!), och jag är inte den enda som varit orsak för diverse konstiga anmälningar, men det är ingenting att gå in på närmare. Samtliga anmälare har givetvis varit anonyma.

Ett av Brf-förespråkarnas stora parad-argument har varit att man själv får bestämma hur ens lägenhet ska få se ut. Så länge man inte river väggar har detta inte varit något hinder tidigare heller. Döm då om min förvåning när en ombildningsförespråkare gav mig en utskällning efter noter tidigt på morgonen förra lördagen. Jag har hört honom ofta under sommaren, då han under sina hundpromenader i parken, ofta på ett aggressivt sätt, försökt övertala grannar att rösta ja till ombildning. Mig har han dock aldrig varit på tidigare.

Förr borde vi i samma port och brukade prata om ditt och datt när vi träffades. Nu krävde han, väldigt högljutt, att jag skulle ändra på min balkong så att den passade hans smak bättre. Plötsligt framställde han sig själv som estet, och förklarade att han tyckte att min balkong var ful. Jag har aldrig haft något till övers för självutnämnda smakpoliser, vilket jag också sa till honom.

Själv tycker jag mig inte ha någon rätt att uttrycka någon åsikt om hur vackra jag anser att min fd granne, hans hund eller hans balkong är. Sådant angår inte mig, och mina åsikter om dessa sakers estetik angår inte min fd granne. Jag har lika lite med denna människas hem att göra som han har med mitt. Dessutom: Att jaga grannar för att övertala dem att rösta ja när man, som min fd granne, inte ens har kontrakt eller rösträtt själv känns minst sagt moraliskt tvivelaktigt.

Även i detta fall anar jag bitterhet. Jag missunnar inte min fd granne att sälja en bostadsrätt och göra sig en hacka att plöja ner i sin utländska bostad, men inte på bekostnad av alla som vill fortsätta bo kvar i Linjalen som hyresgäster - aldrig i livet!

Framför allt: Om man nu, som den arga mannen med hunden, verkligen haft boendeinflytande och grannsämja som främsta argument att ombilda borde man vara anständig nog att inte lägga sig i sina grannars individuella tycke och smak.

På det sättet är jag ännu mer lättad över att det blev ett så klart NEJ till ombildning. Bara tanken på att denna självutnämnda estetpolis, att den anonyme som kastade en morakniv i vår brevlåda dagen före köpstämman, att de anonyma som luftat våra cyklar på gården och att de anonyma som skriver falska anklagelser och personangrepp på Brf's blogg skulle kunnat vara våra hyresvärdar nu är en skrämmande tanke.

Johan Johansson / Rädda Linjalen