fredag 30 april 2010

Korruption - nej, inte i Sverige inte...


Även om Rädda Linjalen blogg har tagit en smärre paus ska ingen tro att anledningen är brist på saker att belysa. Tvärtom. Omvandlingssituationen i Stockholm blir ständigt mer bisarr. Vi har länge efterlyst stadshusets vilja att ta itu med det utbredda fusket runt ombildningar, men bostadsborgarrådet Joakim Larsson och hans kollegor upprepar sitt mantra om att "allt går rätt till" trots att det uppenbart är rent struntprat.

Bostadsborgarrådet och ombildningskonsulterna hänvisar ständigt till sin skenmanöver av "oberoende granskare" i form av juristfirman Kilpatrik Stockton. Såvitt vi vet har Kilpatrik Stockton aldrig haft något att anmärka på, inte på en enda köpstämma. Inte ens i de fall som i efterhand underkänts vid granskning eller klandrats med hänvisning till oegentligheter.

Trots att ledningen i Stadshuset flera gånger fått frågan om den "oberoende granskarens" uppgifter och befogenheter har de aldrig gett något tydligt svar. Någon granskning av fullmakter, rösträkning och röstlängd verkar i alla fall inte ingå i granskarens uppgifter - och då kan man ju fråga sig vad det egentligen är för mening med att de närvarar alls. En granskare som inte har till uppgift att granska känns lite onödigt, minst sagt.

Även om Rädda Linjalen är ett uttalat opolitiskt nätverk kan vi inte blunda för om Stadshusets makthavare är del av en kultur där fusk tolereras. Att just bostadsborgarrådets eget parti, Moderaterna, har avslöjats i en omfattande härva av valfusk i Stockholm ger alla indikationer på att det inte ligger högst upp på partiets agenda att följa demokratiska spelregler.


Att fusket varit både utbrett och långvarigt gör ju inte saken bättre:

...och att man även polisanmäler den som påtalar fusket tyder på bristande ambitioner att ta tag i själva problemet.

Med detta facit i hand är det kanske inte så konstigt att människorna i Stadshuset tycker att "allt går rätt till" runt ombildningar. Toleransnivån för mygel verkar betydligt större än viljan att stävja det.

Våra krav på TYDLIGARE REGLER runt ombildningar har Stadshusets ledning hittills inte brytt sig om. Nu ställer även Miljöpartiet SNARLIKA KRAV. Ledningen i Stadshuset stoppar huvudet i sanden likt rädda strutsar och gör sitt bästa för att förtränga både ombildningsfusket och röstmyglandet i de egna leden.

NEWS UPDATE:

En köpstämma i kvarteret Stören 15 på Södermalm har underkänts av Familjebostäder på grund av falsarium, det vill säga att Familjebostäder anser att röstunderlaget innehöll felaktiga fullmakter. Stadshusets "oberoende granskare" har såvitt vi vet inte haft några synpunkter dessförinnan. Köpstämmans resultat underkändes av bostadsbolaget, vilket tyder på viss skärpning av granskningsrutinerna hos Familjebostäder. Betyder det att saken är klar? Absolut inte. Samma ombildningskonsult och samma styrelse är fria att hålla ytterligare köpstämmor. Att en köpstämma underkänns för fusk betyder bara ett "aja baja" - sedan är det fritt för samma människor att försöka igen.

I kvarteret Skottet på Södermalm gillar man köpstämmor. Trots att man hållit fem stämmor, varav den senaste ligger i tingsrätten för klander om oegentligheter, hade man i förra veckan den SJÄTTE köpstämman.

Då tiden för anbudet gick ut för tio månader sedan är denna stämma helt meningslös - men uppenbarligen finns det folk i kvarteret som tycker att det är så roligt att samla fullmakter att man velat hålla ännu en köpstämma för sitt eget höga nöjes skull. Läs om bakgrunden till stämmorna i Skottet HÄR och läs Rädda Flygarens analys av den senaste stämman HÄR

Sex köpstämmor var precis så många man kallade till i ett av Stockholms mest dokumenterade skandalombildningsförsök på Kastanjegården i Dalen. Fem gånger blev det nej, och den sjätte stämman underkändes på grund av felaktiga fullmakter.

Nu tänker Kastanjegårdens omtvistade ombildningskonsult, Torsten Kai Larsen starta en intresseorganisation (SE LÄNK) för ombildningskonsulter. Organisationens mål är, enligt Torsten Kai Larsen själv, att "införa god etik i branschen"(!). Att ombildningkonsulter ofta saknar etik är vi redan varse, och det är bra att till och med Torsten Kai Larsen har kommit till den insikten. Vi ser gärna att ombildningskonsulter lär sig vad etik innebär. Frågan är bara hur lämplig initiativtagaren själv är att ta sig an uppgiften. Inte minst med tanke på de allt annat än etiska metoder han själv har använt sig av, både i Dalen och på andra ställen.

I den hårt debatterade fastigheten på Norr Mälarstrand, som ombildades trots att det stred mot Stadshusets egna direktiv, bor minst tre personer i stark maktställning i Stockholms fastighetsbransch. En är moderat stadsråd, en annan är VD för ett av Stadshusets anlitade värderingsbolag och en tredje är enligt bolagsregistret VD för Newsec Sverige AB - det företag som håller i Stockholms stads samtliga värderingar av kommunalt ägda fastigheter.
Läs en av många artiklar i ämnet HÄR.

Hur har dessa tre fått sina hyreskontrakt? Med tanke på hur lång kötid det lär behövas för att komma över en allmännyttig paradvåning på Norr Mälarstrand känns det som en väldigt konstig slump om alla dessa tre fått sina lägenheter på ett korrekt sätt. Kan det verkligen ha gått juste till? Det tror inte vi. Genom portalen BYGG FRAMTIDEN har frågan om hur de fått sina hyreskontrakt ställts till Svenska Bostäders ordförande Joakim Larsson, som ju lär kunna ta reda på saken...om han vill. Han har dock inte velat svarat på frågan. Inte på någon annan fråga heller för den delen.

I vilket fall är det underhållande att gå in på BYGG FRAMTIDEN, titta på frågorna som politikerna undviker, och fylla på med sina egna undringar.

Johan Johansson / Rädda Linjalen

onsdag 14 april 2010

Tungan på vågen bor inte här!



Dagens Nyheter, SVT och de allmännyttiga bostadsbolagen bekräftar idag vad vi redan har påpekat alldeles för länge: Det finns ett utbrett fuskande med otillåtna andrahandsuthyrningar och därmed också brott mot mantalsskrivningslagarna. Se ABC-nytts inslag här ovanför.

"Fyra av tio lägenheter hyrs ut i strid mot lagen. Det är det svarta facit efter att de tre tyngsta bolagen inom allmännyttan i Stockholm gjort en specialgranskning."
LÄS HELA DN-ARTIKELN HÄR

Skulle dessa 40% av allmännyttan frigöras skulle det betyda massor för att korta Stockholms bostadskö. I stället har Stockholms Stadshus valt att låta dessa kontraktsinnehavare, som alltså inte ens bor i sina lägenheter, ingå i röstunderlaget vid ombildningar - trots att detta strider mot folkbokföringslagen §7 (SE LÄNK).

Vi citerar lagtexten: "En person anses vara bosatt på den fastighet där han regelmässigt tillbringar eller, när byte av bostad har skett, kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila. Den som därigenom kan anses vara bosatt på fler än en fastighet anses vara bosatt på den fastighet där han sammanlever med sin familj eller med hänsyn till övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist."

För att få rösta på en köpstämma skall man inneha förstahandskontrakt, vara medlem i brf och vara mantalsskriven i lägenheten - men för att vara mantalsskriven i en lägenhet krävs alltså att man också skall bo i den. Detta struntar både ombildningskonsulter och Brf-styrelser kategoriskt i.

Ett illa dolt faktum är att många kontraktsinnehavare i allmännyttan håller på sina kontrakt, trots att de inte bor i sina lägenheter, ofta i hopp om att den aktuella fastigheten skall ombildas.

Med andra ord: Köpstämmornas vågmästare bor i allmänhet någon annan stans! I kvarteret Linjalen fann vi mängder av sådana exempel. I princip alla dessa röstade ja via fullmakt på köpstämman.

Kontentan är alltså att mängder av ombildningar har avgjorts genom röster som rimligtvis inte borde ingå i underlaget. Ombildningskonsulter och Brf-styrelser har, ofta helt öppet, satt i system att blunda för brott mot folkbokföringslagen. Man har uppmanat kontraktsinnehavare bosatta på andra ställen att skenskriva sig tillfälligt på dagen för köpstämman, och ett otal sådana exempel kan verifieras där dessa röster varit helt avgörande vid köpstämmor.

Det är minst sagt makabert när ombildningskonsulter och Brf-styrelser öppet uppmanar till brott mot folkbokföringslagen, för att med detta fiffel som underlag påverka köpstämmornas utfall. Som ett av många exempel tar vi en ansvarig Brf-styrelse för en köpstämma på Södermalm som just nu ligger i klander. På deras hemsida går att läsa:

"Det saknar betydelse för den juridiska bedömningen hur personerna bor i sina lägenheter, om de äger villor eller andra fastigheter någon annanstans eller andra omständigheter, så länge de t.ex. är folkbokförda på lägenheten."

Som en direkt fråga till de ansvariga i Stadshuset undrar vi om det var på dessa grunder man menade att Stockholmarna "skulle erbjudas möjligheten att äga sina bostäder"? Skulle inte ombildningarna vara till för de hyresgäster som faktiskt bor i sina lägenheter? Som det fungerar nu känns ombildningarna mest ämnade åt de kontraktsinnehavare som redan har annat boende och vill göra sig en hacka på ett kontrakt som de enligt allmännyttans regler skall ha lämnat tillbaks.

Det kan i alla fall inte vara meningen att ombildningar görs med syfte att amortera av villalånet för människor som tjyvhållit på ett hyreskontrakt? Är det meningen att ombildningsfrågan skall avgöras av "grannar på distans"? Så bakvänd ser sanningen ut, tyvärr.

Men trots allt är allmännyttans självinsikt om sakernas tillstånd ett litet steg i rätt riktning. Vi hoppas på att bolagen fortsätter att granska problemet och inser dess omfattning och betydelse för röstutfallet i mängder av ombildningar. Vi uppmanar även allmännyttan att så fort som möjligt frigöra dessa lägenheter och därmed göra bostadskön betydligt kortare. Vad väntar man på?

Vi utgår också ifrån att de allmännyttiga bolagen beaktar §7 i folkbokföringslagen när man granskar stämmoresultat och röstlängder från köpstämmor i fortsättningen. Där har man varit på tok för släpphänta under alldeles för lång tid.

...eller har Stockholms Stadshus AB och de allmännyttiga bostadsbolagen en helt egen folkbokföringslag? Ibland är det inte utan att man undrar...

Johan Johansson / Rädda Linjalen

fredag 2 april 2010

Stadshusets slumrande äventyr i overkligheten


Ända sedan maktskiftet i Stockholms Stadshus 2006 har Joakim Larsson och hans bundsförvanter arbetat hårt på att decimera Stockholms allmännytta så mycket det bara går. I princip alla metoder har varit tillåtna, och en uppsjö av exempel på solklart fuskande, mutande och mer eller mindre bedrägliga påtryckningar har påvisats. Joakim Larsson har suttit med hästlapparna på, envist förnekat alltsammans och låtit fusket passera.

Man har även satsat tiotals miljoner på projektet Bilda Bostad. Där har man anlitat skandalomsusade ombildningskonsulter som Torsten Kai Larsen och Petter Brolin att propagera för samma ombildningar som de själva tjänar miljoner på.

Att bygga en kommunalt finansierad propagandaapparat på människor som Torsten Kai Larsen och Petter Brolin är magstarkt bara det, då de båda varit inblandade i ombildningar med dokumenterat fusk. Att bådas ombildningar även varit föremål för rättegångar har inte hindrat det kommunala projektet Bilda Bostad från att fortsätta anlita dem. Hur kan det komma sig?

Resultatet av Bilda Bostads marknadsföringsdrive i förorterna har dock uteblivit. Intresset för att ombilda allmännyttan, i synnerhet i miljonprogramområden i förorter, är så lågt att det måste betecknas som en katastrof för Joakim Larsson. Man erbjöd alla som ville att ombilda, och den stora majoriteten var helt enkelt inte intresserad.

I stället har bieffekterna av ombildningsförsöken dominerat. Det vet inte minst vi i Rädda Linjalen, som fått ta emot hundratals telefonsamtal och mail från människor som upplever sig sitta i en förödmjukande och hjälplös gisslansituation. Vi vet hur det känns, för vi har själva varit där. Tiotusentals Stockholmare har fått erfarenheter de gärna hade varit utan på grund av mer eller mindre oseriösa ombildningsförsök.

Riktigt tröttsamt blir det när fler och fler exempel radas upp på hur illa det slår. Fusk, påtryckningar, fiffel och mobbing har blivit vardagsmat. Ännu ett exempel på detta hittar man HÄR. En artikel om hur skattebetalarnas tillgångar förskingras KAN LÄSAS HÄR och ännu ett exempel på hur Stadshuset ser mellan fingrarna på oäkta bostadsrättsföreningar hittar man PÅ DEN HÄR LÄNKEN.

I det sista exemplet är det ett hus på Norr Mälarstrand som Stadshuset låter ombilda tvärtemot sina egna riktlinjer. Som av en händelse heter en av de ombildande hyresgästerna Per Wesslau(m), suppelant i Stockholmshems styrelse SE LÄNK

Vi tänker inte anklaga någon direkt, men visst är det lustigt hur det hela tiden slumpar sig så att begreppet korruption dyker upp i tankarna för den som lägger ihop två och två?

En empatiskt tänkande människa skulle inse fakta vid det här laget. Stockholms innerstad har blivit betydligt mer segregerad sedan Stadshuset började kölhala allmännyttan. I förorterna är det annorlunda. Man har erbjudit folket att ombilda, och folket tackade nej. Intresset för att köpa 50 år gamla orenoverade miljonprogramhus i förorten var och är obefintligt. Inte ens fusk hjälpte i de flesta fall. Folk tackade nej ändå. Men Joakim Larsson verkar inte vara den sortens politiker som tycker att han behöver lyssna på de människor som inte tycker som han själv. Stadshusstyret är fast beslutet att tvinga in människor i skuldfällan, vare sig de vill det eller inte.

Med den envishet som bara dårar och ombildningsfundamentalister besitter deklarerar nu Joakim Larsson att Stadshusets lekstuga med våra gemensamma tillgångar skall fortsätta. I förorterna skall de t.o.m. intensifieras om alliansen vinner nästa kommunalval. Nu är Joakim Larsson inne på att införa ägarlägenheter. En boendeform som en enig skara fackmän beskriver som en idiotisk idé. En boendeform som skulle innebära kaos och splittring i redan befintliga bostadshus. År 2009 hade bara 17 ägarlägenheter registrerats i hela Sverige, det säger väl det mesta om hur smart Joakim Larsson nya idé är.

Att prata om att splittra upp allmännyttans bestånd till att delvist bestå av ägarlägenheter visar bara att man blankt struntar i konsekvenserna för våra gemensamma bostadsbolag. "Det låter precis som situationen i Ryssland", sa en bekant som tillbringat några år där, och som kan berätta om en bostadsmarknad i kollaps. Är det situationen i Ryssland som Joakim Larsson på fullaste allvar tycker att vi ska ta efter?

På fredagen uttalade sig Joakim Larsson i radio Stockholm. Mitt i all ofrivillig humor säger han faktiskt en sak som är riktigt vettig. I slutet av inslaget hävdar han att:
"Ett område ska innehålla olika upplåtelseformer så att människor som har olika önskemål, bakgrund och möjligheter. Att alla kan bo på samma ställe. Kan man inte ombilda så är det viktig att man bygger och se till att det finns olika typer av boenden nära varandra."
Nej, det är inte vi som skrivit fel i första meningen. Han säger faktiskt så.

LÄS HÄR eller LYSSNA HÄR

Just det. Klokt talat. Äntligen, Joakim Larsson! Det är det vi har hävdat hela tiden, att Stockholms katastrofala bostadspolitik beror på att det byggs på tok för lite. Anser man att det finns för få bostadsrätter i förorterna är det vettigt att bygga sådana, inte att ombilda de hyresrätter som finns. På samma sätt borde staden se till att det byggs hyresrätter i områden med få sådana.

Situationen har varit akut länge, och tvärtemot vad fastighetsbranschen hävdar vore det, i vilket fall för allmännyttan, en alldeles utmärkt affär att utöka antalet hyresrätter. Allmännyttan är en lysande affär för Stockholms Stad, och att avyttra den är ingenting annat än ekonomisk idioti med drivkraft från Stadshusstyrets politiska dogmer.

Vidare bör man sätta hårdare tryck på närkommuner som Nacka, Täby, Danderyd och Lidingö att bygga fler hyresrätter. Som det ser ut nu agerar dessa kommuner som bostadspolitikens Vellinge, kommuner som inte ens tar ansvar för sina egna innevånares behov av tak över huvudet - vilket naturligtvis belastar hyresmarknaden i Stockholm ytterligare.

Skulle en bråkdel av de pengar som Förbifart Stockholm beräknas kosta läggas på bostadsbyggande så skulle man göra staden och dess innevånare en betydligt större tjänst än det vore att bereda möjligheter för ökad massbilism och långpendlande.

Johan Johansson / Rädda Linjalen