Stadshusets slumrande äventyr i overkligheten

Ända sedan maktskiftet i Stockholms Stadshus 2006 har Joakim Larsson och hans bundsförvanter arbetat hårt på att decimera Stockholms allmännytta så mycket det bara går. I princip alla metoder har varit tillåtna, och en uppsjö av exempel på solklart fuskande, mutande och mer eller mindre bedrägliga påtryckningar har påvisats. Joakim Larsson har suttit med hästlapparna på, envist förnekat alltsammans och låtit fusket passera.

Man har även satsat tiotals miljoner på projektet Bilda Bostad. Där har man anlitat skandalomsusade ombildningskonsulter som Torsten Kai Larsen och Petter Brolin att propagera för samma ombildningar som de själva tjänar miljoner på.

Att bygga en kommunalt finansierad propagandaapparat på människor som Torsten Kai Larsen och Petter Brolin är magstarkt bara det, då de båda varit inblandade i ombildningar med dokumenterat fusk. Att bådas ombildningar även varit föremål för rättegångar har inte hindrat det kommunala projektet Bilda Bostad från att fortsätta anlita dem. Hur kan det komma sig?

Resultatet av Bilda Bostads marknadsföringsdrive i förorterna har dock uteblivit. Intresset för att ombilda allmännyttan, i synnerhet i miljonprogramområden i förorter, är så lågt att det måste betecknas som en katastrof för Joakim Larsson. Man erbjöd alla som ville att ombilda, och den stora majoriteten var helt enkelt inte intresserad.

I stället har bieffekterna av ombildningsförsöken dominerat. Det vet inte minst vi i Rädda Linjalen, som fått ta emot hundratals telefonsamtal och mail från människor som upplever sig sitta i en förödmjukande och hjälplös gisslansituation. Vi vet hur det känns, för vi har själva varit där. Tiotusentals Stockholmare har fått erfarenheter de gärna hade varit utan på grund av mer eller mindre oseriösa ombildningsförsök.

Riktigt tröttsamt blir det när fler och fler exempel radas upp på hur illa det slår. Fusk, påtryckningar, fiffel och mobbing har blivit vardagsmat. Ännu ett exempel på detta hittar man HÄR. En artikel om hur skattebetalarnas tillgångar förskingras KAN LÄSAS HÄR och ännu ett exempel på hur Stadshuset ser mellan fingrarna på oäkta bostadsrättsföreningar hittar man PÅ DEN HÄR LÄNKEN.

I det sista exemplet är det ett hus på Norr Mälarstrand som Stadshuset låter ombilda tvärtemot sina egna riktlinjer. Som av en händelse heter en av de ombildande hyresgästerna Per Wesslau(m), suppelant i Stockholmshems styrelse SE LÄNK

Vi tänker inte anklaga någon direkt, men visst är det lustigt hur det hela tiden slumpar sig så att begreppet korruption dyker upp i tankarna för den som lägger ihop två och två?

En empatiskt tänkande människa skulle inse fakta vid det här laget. Stockholms innerstad har blivit betydligt mer segregerad sedan Stadshuset började kölhala allmännyttan. I förorterna är det annorlunda. Man har erbjudit folket att ombilda, och folket tackade nej. Intresset för att köpa 50 år gamla orenoverade miljonprogramhus i förorten var och är obefintligt. Inte ens fusk hjälpte i de flesta fall. Folk tackade nej ändå. Men Joakim Larsson verkar inte vara den sortens politiker som tycker att han behöver lyssna på de människor som inte tycker som han själv. Stadshusstyret är fast beslutet att tvinga in människor i skuldfällan, vare sig de vill det eller inte.

Med den envishet som bara dårar och ombildningsfundamentalister besitter deklarerar nu Joakim Larsson att Stadshusets lekstuga med våra gemensamma tillgångar skall fortsätta. I förorterna skall de t.o.m. intensifieras om alliansen vinner nästa kommunalval. Nu är Joakim Larsson inne på att införa ägarlägenheter. En boendeform som en enig skara fackmän beskriver som en idiotisk idé. En boendeform som skulle innebära kaos och splittring i redan befintliga bostadshus. År 2009 hade bara 17 ägarlägenheter registrerats i hela Sverige, det säger väl det mesta om hur smart Joakim Larsson nya idé är.

Att prata om att splittra upp allmännyttans bestånd till att delvist bestå av ägarlägenheter visar bara att man blankt struntar i konsekvenserna för våra gemensamma bostadsbolag. "Det låter precis som situationen i Ryssland", sa en bekant som tillbringat några år där, och som kan berätta om en bostadsmarknad i kollaps. Är det situationen i Ryssland som Joakim Larsson på fullaste allvar tycker att vi ska ta efter?

På fredagen uttalade sig Joakim Larsson i radio Stockholm. Mitt i all ofrivillig humor säger han faktiskt en sak som är riktigt vettig. I slutet av inslaget hävdar han att:
"Ett område ska innehålla olika upplåtelseformer så att människor som har olika önskemål, bakgrund och möjligheter. Att alla kan bo på samma ställe. Kan man inte ombilda så är det viktig att man bygger och se till att det finns olika typer av boenden nära varandra."
Nej, det är inte vi som skrivit fel i första meningen. Han säger faktiskt så.

LÄS HÄR eller LYSSNA HÄR

Just det. Klokt talat. Äntligen, Joakim Larsson! Det är det vi har hävdat hela tiden, att Stockholms katastrofala bostadspolitik beror på att det byggs på tok för lite. Anser man att det finns för få bostadsrätter i förorterna är det vettigt att bygga sådana, inte att ombilda de hyresrätter som finns. På samma sätt borde staden se till att det byggs hyresrätter i områden med få sådana.

Situationen har varit akut länge, och tvärtemot vad fastighetsbranschen hävdar vore det, i vilket fall för allmännyttan, en alldeles utmärkt affär att utöka antalet hyresrätter. Allmännyttan är en lysande affär för Stockholms Stad, och att avyttra den är ingenting annat än ekonomisk idioti med drivkraft från Stadshusstyrets politiska dogmer.

Vidare bör man sätta hårdare tryck på närkommuner som Nacka, Täby, Danderyd och Lidingö att bygga fler hyresrätter. Som det ser ut nu agerar dessa kommuner som bostadspolitikens Vellinge, kommuner som inte ens tar ansvar för sina egna innevånares behov av tak över huvudet - vilket naturligtvis belastar hyresmarknaden i Stockholm ytterligare.

Skulle en bråkdel av de pengar som Förbifart Stockholm beräknas kosta läggas på bostadsbyggande så skulle man göra staden och dess innevånare en betydligt större tjänst än det vore att bereda möjligheter för ökad massbilism och långpendlande.

Johan Johansson / Rädda Linjalen