Artiklarna som kommenteras hittar ni HÄR , HÄR och HÄR
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3559335.svd
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3564399.svd
http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=15696
Apropå Svd:s artiklar om tumultet på Kastanjegården i Dalen 17 september vill jag, för att ge en klarare bild av händelsen, ge mitt vittnesmål på det hela:
Jag blev själv ombedd av hyresgäster i området att komma till Dalen för att observera och kunna vittna om händelsen. Bara att de boende i området känner att detta behövs ger en liten hänvisning till det sätt många omvandlingsförsök sköts i Stockholm just nu. Egentligen var jag upptagen, men efter desperata telefonsamtal från området gjorde jag mig fri att ta mig till Kastanjegården, dit jag anlände strax efter 22.00 på kvällen 17 september.
Då jag själv bor kvarteret Linjalen och varit med om turbulensen där trodde jag att jag var luttrad när det gäller ombildningar - men jag anade inte att scenerna som utspelade sig i Dalen var möjliga i ett land som Sverige.
Jag vet inte vilken köpstämma i ordningen det var på Kastanjegården, men det har varit flera tidigare. Inte på någon av dem har ombildningskonsult Torsten Kai-Larsen och Brf Kastanjegården nått tillräckligt antal röster för ombildning. Den 17 september var det tredje gången gillt inom några dagar för ombildarna. Vad jag förstår har man dessförinnan försökt få igenom ombildningen på köpstämmor den 10 och 16 september. Inte heller då har det funnits underlag för ombildning. Borde inte resultatet från dessa köpstämmor räckt som svar för ett demokratiskt beslut?
Trots att 10 september var slutdatum för köperbjudandet, efter ett antal förlängningar, lyckades ändå Kai-Larsen via kontakter i Stadshuset få ytterligare en veckas förlängning på erbjudandet. Något som måste anses som synnerligen anmärkningsvärt. Under tiden har hyresgästerna i området utsatts för en dörrknackningskampanj med påtryckningar som flera av de boende beskrivit som ren terror.
Teres Lindberg, representanterna från Hyresgästföreningen och några andra dök upp på begäran av hyresgäster som känt sig trakasserade. Anledningen till besöket var att observera att allt gick anständigt till. Det kan man verkligen inte påstå att det gjorde, men det beror varken på Teres Lindberg eller någon av oss andra observatörer. Det beror på Brf Kastanjegårdens och Torsten Kai-Larsens agerande.
Varför SvD inte tar upp orsaken till deras närvaro eller låter någon av dem ge sin syn på hur de tycker att köpstämman gick till är också värt att notera.
Då Brf Kastanjegården och Kai-Larsen, tvärtemot vad artikeln i SvD påstår, inte heller denna gång hade röster nog att genomföra köp avbröts stämman. Ombildarna grupperade sig för att forcera fram fler fullmakter och drevet gick i kvarteret till strax före midnatt. Det var enkom Brf-anhängare som bankade på dörrar. Detta för att försöka jaga ihop de fullmakter som fattades.
Inga nej-fullmakter samlades in av vittnen eller någon annan under kvällen. Inga vittnen sökte upp några hyresgäster överhuvud taget. Vissa agerade dock livvakter åt hyresgäster som begärt det. Jakten på hyresgäster stod Brf Kastanjegården och inga andra för. Dessutom på ett burdust sätt som många hyresgäster upplevde som hotfullt.
Det många i ombildningssituationer har efterlyst länge är att representanter från allmännyttan tar ansvar för att ombildningarna är demokratiskt och juridiskt korrekta. Ansvariga på allmännyttans bolag har alltid hänvisat till order från Stadshuset, och Stadshuset har låtit ombildningskonsulterna härja fritt. Därför har ombildningarna i Stockholm blivit rena vilda västern. Att fuskandet är utbrett och att många utsätts för hårda påtryckningar för att rösta ja är alltför väl bevittnat.
Joakim Larsson, borgarråd och ordförande i Svenska Bostäder, har vid upprepade tillfällen förnekat att detta händer. Likt Bagdad Bob har Joakim Larsson gång på gång hävdat att oegentligheter eller fusk inte förekommer. Att han nu gör utspel mot Teres Lindberg, som haft civilkurage nog att själv se hur det kan gå till i tvivelaktiga ombildningar visar bara att ambitionen att stävja fusk och andra oegentligheter lyser med sin frånvaro.
Hade Joakim Larsson känt ansvar för sin arbetsuppgift hade han istället lyssnat på Teres Lindberg, för det hon fick se med egna ögon på Kastanjegården är ett av många exempel på att ombildningarna i Stockholm har spårat ur totalt.
Genom att hänga ut och öppet kritisera den enda ansvariga som visat intresse att själv se hur en köpstämma kan gå till skickar Joakim Larsson oroväckande signaler. Vill Joakim Larsson motverka att de allmännyttiga bostadsbolagen tar ansvar för att försäljningarna sköts enligt reglerna?
Att hyresgäster i områden under ombildning välkomnar observatörer från allmännyttan medan de jurister och konsulter som driver igenom ombildningarna motsätter sig det talar för sig självt. Har man ingenting att dölja välkomnar man granskning. Dessa konsulter tjänar stora pengar på att driva igenom ombildningar till varje pris, och då kommer moral och demokrati väldigt ofta i andra hand. Fusk, bedrägerier, lögner och hot har blivit vardagsmat i Stockholms ombildningskarusell. Det går inte att förneka, för vi är många som upplevt det.
Nätverket Rädda Linjalen har skrivit ett krav till Stockholms politiker och allmännytta om ändrade upphandlingsregler för bostadsrättsföreningar. Det är hög tid att något görs innan det ofullständiga regelverket, de intill evighet förlängda köperbjudanden och det utbredda fuskandet mynnar ut i rena handgripligheter.
Allmännyttans hyresgäster finner sig inte längre i att känna sig rättslösa. I skrivelsen till de ansvariga radar vi upp mängder av dokumenterade fall av fusk samt förslag för hur detta skall stävjas. Det borde rimligtvis vara intressant för alla - men frågan är helt enkelt om intresse finns att göra ombildningsprocesserna demokratiska i praktiken?
Kravet på nya upphandlingsregler kan man LADDA NER HÄR
Jag vill även sända en stor eloge till Teres Lindberg för att någon från Stadshuset och allmännyttan visat genuint intresse av att med egna ögon se hur ombildningar går till i praktiken, och vilka konsekvenser förfarandet får för många medborgare i Stockholmsområdet.
Vänligen
Johan Johansson, Nätverket Rädda Linjalen
Stockholm
9 kommentarer:
Jag är djupt oroad och upprörd över hur Joakim Larsson, i både tidningar och TV ondgör sig över att Teres Lindberg var på Kastanjegården i torsdags i förra veckan.
Som boende på Kastanjegården kan jag bara bekräfta att det varit en totalt oseriös kampanj från ombildaren och hans anhängare.
Han får bara betalt om köpet går igenom, vilket betyder att han förstås gör allt han kan för att så ska ske.
Jag tackar Teres av djupet av mitt hjärta, och även de andra som på sin fritid kom till vår gård för att passivt bevittna hur bostadsrättsföreningen och konsulten beter sig.
Att ringa på dörrar och telefoner vid 23-23.30 en vardagskväll för att beordra fol ner till köpstämman (som de gjorde med mig!) är inget annat än hemfridsbrott.
Att jag idag inte sätter ut mitt efternamn beror på att stämningen på gården gör att jag inte vågar. Grannar krigar mot grannar och detta är förståeligt när det är så mycket pengar med i spelet.
Jag kommer i slutändan kunna förlåta mina grannar, hoppas jag.
Men Joakim Larssom och de ansvariga för att det aldrig tar slut någon gång kommer jag aldrig att kunna förlåta.
Vad som är riktigt skrämmande är att man från Stadshusets högsta ledning ger direktiv om att ingen får yppa något ens vid de mest solklara övergrepp på lagar och regler.
Hur definierar man det? Ett påbud om laglöshet?
Otroligt BRA rutet, Linjalen!
Jag instämmer av hela mitt hjärta!
Kerstin i Bagis.
Vi kan nu dra följande slutsatser vad gäller Joakim Larsson´s och husorganet Svd´s syn på demokrati:
1. I ett val har det ena partiet (låt oss kalla det S) rättigheten att om man så önskar ogiltigförklara valet. Det finns inte heller någon gräns för hur många gånger ett val får göras om. Det som krävs är att S inte vill ha något nytt val. Detta kan överridas av nästa punkt.
2. S har vidare rätt att om 10% av dess medlemmar så kräver skall ett nytt val hållas.
3. För att få information måste du ansluta dig till S.
4. Om du inte tycker samma som vissa i S kan du uteslutas och får ingen information.
5. Jag utgår från att varken Joakim Larsson eller Claes Arvidsson har några betänkligheter att ge S dessa rättigheter vare sig i allmänna val eller i kommunal val.
Personligen kan jag leva både med hyresrätt eller bostadsrätt men naturligtvis inte med att bli hyresgäst hos mina grannar som självklart vill bli av med mig (dock inte min lägenhet). Jag är däremot djupt störd över den spindelvävstunna demokratiska fernissa som visas av en ledande politiker och en ledarskribent i en stor skatteförsörjd dagstidning.
Olwa
Herregud....
Jag var där på Kastenegården som vittne också (för en bekanst som bor där och VILL KÖPA sin lägeneht).
Det som skrivs här är kort och gott ren lögn och föbannad dikt.
Vad Hyresgästförengingens aktivister gjorde var precis som nazisterna jagade judarna på Kristallnatten.
Som Hyresgästföreningen uppförde sig och gör än idag så borde de lagstiftas att bli förbjudna, de är ett stort stort hot mot en sann demokrati.
Jan Holmberg:
Att mycket av det som framställs i SvD är dokumenterade felaktigheter är en sak, men vad skulle det vara i vårt blogginlägg som inte stämmer?
Inget vittne har jagat någon. All jakt på folk stod Brf:s fullmaktsjägare för. Vi som var vittnen stod bara där, pratade med varandra, frös och väntade på att tiden skulle rinna ut för Brf:s häxjakt på gården.
Ditt mer än lovligt plumpa inlägg kan man mest av allt ses som det sätt på vilket en del desperata ombildare resonerar. Lyckligtvis ett fåtal, men ändå.
Personligen är jag inte aktivist. Jag är bara en som varit i samma situation som människorna i Kastanjegården. I det läget vet man hur det känns - både att vara gisslan till ombildare och att vara skott-tavla för bisarra kommentarer och anklagelser som dina.
Så ord står mot ord, men än så länge har ingen kunnat påvisa att något från Rädda Linjalens blogg varit osant på något sätt - även om uppfattningar och åsikter kan skilja sig åt.
För att få bort all denna besynnerliga galenskap bör det givetvis finnas en oberoende instans på plats som kontrollerar hur röstningen går till så att alla parter känner sig rättvist behandlade.
Det är ju inte direkt lyckat att de röstande kontrollerar de röstande. Här ligger hela galenskapen. Om nu en ägare tillika är ett stadshus med de förtroendevalda i en demokrati beslutar sig för att sälja ut allmänan medel så är det väl högsta proritet att se till att dessa röstningar går fullständigt riktigt till.
Detta görs inte nu och slutar i pajkastning, bråk, och rädda människor.
Allt ansvar ligger hos stadshuset som inte har klara regler eller tar minsta ansvar över uppkommen situation. För båda parters skull, den som vill fortsätat bo i hyresrätt och den som vill omskapa till bostadsrätt, behövs en oberonde instans vid varje röstning och har man röstat ska röstat beslut givetvis stå fast.
Av någon lustig anledning hörs det aldrig från ombildarna någon önskan om oberoende instanser för att röstningen ska gå rätt till. De som önskar klara regler är, enligt min uppfattning, de som vill behålla hyresrätten. Man kan ju undra vad det beror på ...
Finns ju något som heter Notarius Publicus just för att vara en smahällets oberoende kontrollant av lottdragningar, omröstningar, etc. Dom som tror på en stor risk för fusk borde väl begära att N.P. ska kallas in till stämmor för att kolla att omröstningen går rätt till - har svårt att tro att någon brf-styrelse skulle kunna vägra detta med ansiktet i behåll.
Anonym 0024:
Vi begärde just en oberoende notarius publicus vid Linjalens båda köpstämmor.
Vi begärde även obligatorisk identitetskontroll på båda stämmorna.
Begäran framställdes av Hyresgästföreningens chefsjurist.
Vare sig ombildningskonsulterna Landahl Öhman eller Brf Linjalens styrelse såg något skäl till att detta skulle behövas.
Däremot fick "den som ville" legitimera sig. Ett mycket ädelt erbjudande, eller hur?
Det är den nivån ombildningarna håller idag - och politikerna i Stadshuset tycker att allting fungerar alldeles utmärkt!
Ansvariga i Stadshuset och bostadsbolagen uppmanas till och med av de ledande i Stadshuset att hålla sig borta från ombildningarna, och därmed inte sätta sig in i hur de går till. Känns det seriöst?
Johan Johansson / Rädda Linjalen
Skicka en kommentar