Makthavarna i stadshuset väljer av taktiska skäl att blunda, eller som i fallet med kvarteret Kastanjegården, aktivt stödja ombildningsmyglet. Trots detta fortsätter hyresgästerna i kvarter efter kvarter att visa motstånd och stå upp för den allmännyttiga hyresrätten.
Samtidigt är det mindre en ett år kvar till valet, och erbjudandet om att få ombilda till bostadsrätt var ju ett av alliansens stora paradnummer. Makthavarna vill inte stå där med nerdragna byxor när det ska hållas val i kommunen nästa gång. Så varför inte gå in och ändra regelverket i efterhand? Kanske kan man få igenom ett par ombildningar till på det sättet. Sagt och gjort, man förlänger ansökningstiderna så att bostadsrättsföreningarna kan hålla ännu fler köpstämmor.
I kvarteret Kastanjegården ( läs mer om skandalombildningen här) där man redan hållit fyra köpstämmor med resultatet nej, förlängs ansökningstiden med ytterliggare sex veckor. Sex veckors förlängning innebär en teoretisk möjlighet att hålla ytterliggare sex köpstämmor. Nog borde det kunna bli JA på någon av dessa!?
Ingen av de politiker och tjänstemän som verkat för att förlängningen skall bli av har intresserat sig för att ta reda på vad som verkligen hänt på Kastanjegården. I stället har de låtit sig styras av vinklade andrahandsuppgifter, av rena lögner och av sin egen obändiga vilja att driva igenom ombildningar till varje pris. Vare sig det görs på ett demokratiskt sätt eller inte.
På SvD:s ledarsida pekas motståndare till ombildningar nu ut som kommunister, huliganer och obehagliga i största allmänhet (läs HÄR, HÄR och HÄR) Här i Linjalen, och i alla andra fastigheter under ombildning, finns människor från alla politiska läger som är motståndare till att ombilda bort allmännyttan. Vad är det egentligen för åsikter man försöker pådyvla oss, och varför?
Vi har tidigare skrivit om detta på vår blogg. I söndags publicerade SvD en ledarartikel om Jan Guillou och lögnen som journalistisk metod där man kommer in på hur extremvänstern jobbade med ”ta över” organisationer genom enhetsfronter i början på sjuttiotalet.
Per Gudmundson skriver bl.a:
”En bedräglig variant är enhetsfronten. Taktiken är vanlig än idag, och går ut på att samla bred uppslutning under någon aktuell och lagom harmlös paroll, såsom Rädda Hyresrätten, men i hemlighet styra proteströrelsen ovanifrån- för helt andra syften."
Vad dessa ”andra syften” är nämns inte i artikeln, men läser man mellan raderna så handlar det om allt från stöd till terrorister till landsförräderi. Jag undrar hur många hyresrättskämpar som känner igen sig? Artikelförfattarens paranoia är rent komisk.
Att Per Gudmundson och hans arbetsgivare propagerar för ombildningar är inget att förvånas över, även om metoderna kan tyckas upprörande. Mer besynnerlig är den nästan totala tystnaden i övrig media och från oppositionen i Stadshuset. Det finns några lysande undantag men det ändrar inte helhetsintrycket. Hyresgästföreningen, speciellt Stockholmsregionen, har på senare tid tagit ställning mot ombildningar av allmännyttiga hyresrätter, men varför tog det så lång tid innan de började agera?
Jag kan inte låta bli att undra vad en granskning av orsakerna till den här tystnaden skulle innebära? Hur många skulle bli tagna med fingrarna i syltburken? Är den obehagliga sanningen den att det, även inom den politiska oppositionen, finns ett stort antal förtroendevalda som själva medverkat till ombildningar eller håller tummarna för ett ja på kommande köpstämmor? Hur ser det ut bland de journalister som har (eller borde ha) till uppgift att kritiskt granska ombildningarna? Har man på tidningarna blivit så beroende av intäkterna från annonser om bostadsförsäljningar att man inte vågar ta in kritiska reportage?
Det är hög tid för alla politiker i Stockholm att ta det som sker runt ombildningarna på allvar. Tiotusentals Stockholmsbor drabbas av oegentligheter runt omvandlingar i detta nu. Om man av taktiska skäl väljer att inte låtsas om detta så kommer väljarnas dom att bli hård. Även media måste ta sitt ansvar och skriva om det politiserade fulspel som nu drabbar många hyresgäster i Stockholm. Gränsen är nådd!
Olof Fryklöf/Rädda Linjalen
11 kommentarer:
Återigen är det bevisat att Joakim Larsson överhuvud taget inte har någon som helst demokratisk förståelse. Hur är det möjligt att en person med sådan inställning han ha en ledande politisk befattning. Gud give att han inte hamnar högre i hierarkin.
Det skall bli intressant att följa vilka metoder som kommer att vidtagas för att minska insynen i nästa stämm(a)(or) till noll.
Olwa
Man blir helt mörkrädd. Är det här verkligen möjligt i ett demokratiskt land?
Tyvärr så tror jag att ni har rätt.
Allt för många har sålt sina ideal för att göra ett klipp på sin lägenhet.
Det är naturligtvis omöjligt att kritisera ombildningar när man själv förvärvat sin bostadsrätt på detta sätt.
För den som orkar undersöka saken borde det inte vara något problem att kolla vilka av våra folkvalda som bor i ombildade bostadsrätter.
Det är inte bara när det gäller ombildning till bostadsrätt man kunde önska mer av demokrati - Alvendahl säger att hon inte bryr sig om vad andra tycker angående rivningen av ett hus vid Trygg Hansa och kulturborgarådet bryr sig inte heller om kritiken om det nya stadsbiblioteket - nej demokratin är nog död !
Jag är för granskning och emot oegentligheter/fusk (oavsett sammanhang) men ställer mig undrande till de generaliseringar som görs i denna debatt.
Hur stor är problematiken? I hur många av de ombildningar som görs årligen förekommer fusk? Varifrån kommer uppgiften att "tiotusentals Stockholmsbor drabbas av oegentligheter runt omvandlingar i detta nu"? Forskning som stöder detta?
Självfallet genomförs ombildningar där allt går demokratiskt och riktigt till...
Anonym 16.09:
Naturligtvis genomförs också helt demokratiska ombildningsförsök. Ingen har påstått något annat.
Dock är problematiken inte bara stor. Den är alarmarande just nu. Särskilt med den nonchalans och övertydliga partiskhet med vilken Stadshuset låter uppenbara och väldokumenterade skandalfall premieras med förlängd processtid.
I fallet Kastanjegården så var ett antal människor, varav några dem högt uppsatta, där som neutrala observatörer. Alla har vittnat om att stämningen var hotfull och att Brf Kastanjegården uppträdde på ett förskräckligt sätt. Ombildningsförsöket röstades ner. För fjärde gången.
Ändå rekommenderar Joakim Larsson förlängt tid. Anledningen påstår han nu vara att obehöriga människor befann sig på gården. Utanför mötet.
Kan Joakim Larsson i Stadshuset (som inte var där och såg hur det gick till) vänligen tala vilka människor som själva bor i Kastanjegården som skulle kunna klassas som neutrala vittnen i det här skedet?
Processen fortsätter. Flera människor i området har redan rapporterat om nya fall av trakasserier och hårda påtryckningar.
Fallet Kastanjegården visar klart att ledningen i Stadshuset inte respekterar ett flertal redan gjorda demokratiska omröstningar. Man ger också tydliga signaler om att hot och påtryckningar belönas uppifrån.
Johan Johansson!
Vilket skönt politikersvar...:-)
Det finns som bekant flera vinklingar av det som hände i Kastanjegården. I en ideologisk debatt är detta helt naturligt. Oavsett vems beskrivning som är mest "sann" är det som inträffade helt oacceptabelt och skäl nog att ifrågasätta och granska. Fortsätt med det.
Min poäng är den att jag ställer mig undrande till de generaliseringar som görs bland annat på denna blogg och undrar därför fortfarande hur sant ett påstående som "tiotusentals Stockholmsbor drabbas av oegentligheter runt omvandlingar i detta nu" är?
Det handlar om trovärdighet...
Anonym 17.01:
Då det inte bor tiotusentals människor just i Kastanjegården påstår jag naturligtvis inte att precis deras öde drabbar så många. Det trodde jag inte att jag skulle behöva anmärka. Däremot finns det tiotusentals människor som är indragna i omvandlingsprocesser, och nu har de flesta "sunda" omvandlingar redan genomförts.
Det som återsår är i stort sett miljonprogramsområden som Linjalen, Tumstocken, Dalen m.m. Områden där det inte finns något naturligt mandat att ombilda, men där man försöker genomföra det ändå, med skilda metoder och framgång. Dock har många det gemensamt att det går mer eller mindre tveksamt till.
Att döma av alla telefonsamtal och mail vi får från människor i de mest mababra situationer är siffran definitivt inte underskattad. Det är ofta stora områden. Bara här i Linjalen bor drygt 1000 personer som just gått igenom ett väldigt tufft ombildningsförsök.
Att vifta bort problemet som enskilda undantag går inte längre. Det är på tok för vanligt att fusk, påtryckningar och vilseledande finter förekommer. Väldigt många omvandlingsförsök nöts igenom med samvetslösa metoder på otaliga köpstämmor.
Jag är däremot inte det minsta förvånad över din reaktion. Det är vanligt att folk helt enkelt inte tror på när man berättar för dem vad man sett det senaste året. Det förstår jag - det hade nog inte heller jag gjort. Men tyvärr har jag fått se alldeles för mycket för att kunna skaka på axlarna åt det.
Då blir det desto viktigare att belysa problemet, som är stort, omfattande och drabbar många. Konsulterna använder väldigt ofta brf-stadgarna som fan läser bibeln - allt under stadshuspolitikernas välsignelse.
Det är dags för politikerna att ta ansvar för vad de gör nu!
EN köpstämma räcker, och beslutet från den måste respekteras av alla. Är det ett förslag du tycker är för mycket begärt?
Även jag har haft kontakt med grannar i andra bostadskvarter. Och visst går det väldigt tufft till både här och där. Många av oss upplever tyvärr liknande svåra situationer. Även barn drabbas vid slitsamma ombildningar, oavsett vilken sida deras föräldrar och närmaste grannar står på. Räknar man även in barnen bor det bara här i Linjalen uppemot 2000 personer.
Själv så fick jag pga. ombildningsdårarna till slut flytta från huset där jag bodde och trivdes. När jag visat att jag med fam. inte var på deras sida utan lade fram anledningar att tänka över en ombildning blev jag trakasserad. Ägg kastades på vår dörr, lappar med text om att man var kommunist, hora mm. lades i brevinkastet. Det som fick droppen att rinna över var när jag en morgon kom ned i källaren och skulle hämta min cykel. Någon/några hade då skruvat upp muttrarna till cykelhjulen. Hjulen skulle ha fallit av när jag cyklade om jag inte hade upptäckt det i tid. Några veckor senare var min sambos styre lossat. Helt sanslöst hur man kan bete sig när man tror att man ska tjäna storkovan.
Vi på Kastanjegården tackar ödmjukast för ert fortsatta engagemang. Inte kunde jag tro att det skulle gå till sådana här absurditeter och rättsövergrepp när jag började engagera mig mer aktivt mot ombildningen.
Men nu står vi där och har vi kommit så här långt ska vi banne mig inte ge upp! Och att vi inte gav upp vid den rikskända köpstämman har vi er alla modiga människor med civilkurage som kom och bevittnade spektaklet för.
Vi kämpar på!
Marie-Louise på Kastanjegården
Skicka en kommentar